Artikkelside

Nynorskordboka

coil, koil

substantiv hankjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
ein coilcoilencoilarcoilane
ein koilkoilenkoilarkoilane

Uttale

kåil

Opphav

gjennom engelsk, frå gammalfransk, av latin colligere ‘samle’; same opphav som kveil

Tyding og bruk