Nynorskordboka
personsøkjar, personsøkar
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein personsøkar | personsøkaren | personsøkarar | personsøkarane |
| ein personsøkjar | personsøkjaren | personsøkjarar | personsøkjarane |
Tyding og bruk
liten, berbar radiomottakar som blir brukt til å kalle opp personar med
Døme
- ho hadde alltid med seg personsøkjaren når ho hadde vakt