Nynorskordboka
inntreffe
inntreffa
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å inntreffaå inntreffe | inntreffer | inntrefte | har inntreft | inntreff! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| inntreft + substantiv | inntreft + substantiv | den/det inntrefte + substantiv | inntrefte + substantiv | inntreffande |
Opphav
gjennom bokmål; frå tysk eintreffenTyding og bruk
hende (plutseleg), skje, kome på
Døme
- da ulykka inntrefte, vart det fullt kaos