Artikkelside

Bokmålsordboka

brumme

verb
Bøyingstabell for dette verbet
infinitivpresenspreteritumpresens perfektumimperativ
å brummebrummerbrummahar brummabrum!
brummethar brummet
Bøyingstabell for dette verbet (partisippformer)
perfektum partisipppresens partisipp
hankjønn /
hunkjønn
intetkjønnbestemt formflertall
brumma + substantivbrumma + substantivden/det brumma + substantivbrumma + substantivbrummende
brummet + substantivbrummet + substantivden/det brummede + substantivbrummede + substantiv
den/det brummete + substantivbrummete + substantiv

Opphav

av lavtysk brummen, lydord

Betydning og bruk

  1. gi fra seg en dyp, summende lyd;
    Eksempel
    • bjørnen brummer;
    • bilen stod og brummet og gikk
  2. gi uttrykk for misnøye
    Eksempel
    • han brummet litt for seg selv