Bokmålsordboka
skjødesløs, skjødeslaus
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| skjødeslaus | skjødeslaust | skjødeslause | skjødeslause |
| skjødesløs | skjødesløst | skjødesløse | skjødesløse |
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| skjødeslaus | skjødeslaust | skjødeslause | skjødeslause |
| skjødesløs | skjødesløst | skjødesløse | skjødesløse |