Bokmålsordboka
knarke
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å knarke | knarker | knarka | har knarka | knark! |
| knarket | har knarket | |||
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | flertall | |
| knarka + substantiv | knarka + substantiv | den/det knarka + substantiv | knarka + substantiv | knarkende |
| knarket + substantiv | knarket + substantiv | den/det knarkede + substantiv | knarkede + substantiv | |
| den/det knarkete + substantiv | knarkete + substantiv | |||