Bokmålsordboka
arveløs, arvelaus
adjektiv
entall | flertall | ||
---|---|---|---|
hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
arvelaus | arvelaust | arvelause | arvelause |
arveløs | arveløst | arveløse | arveløse |
Betydning og bruk
som er uten arverett;
som ikke mottar arv
Eksempel
- bli gjort arveløs