Bokmålsordboka
tranghalset, tranghalsa
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| tranghalsa | tranghalsa | tranghalsa | tranghalsa |
| tranghalset | tranghalset | tranghalsede | tranghalsede |
| tranghalsete | tranghalsete | ||
Betydning og bruk
- med trang hals (4)
Eksempel
- tranghalset flaske
- som har vondt for å svelge
Eksempel
- være hes og tranghalset