Bokmålsordboka
selvforvoldt, sjølforvoldt
adjektiv
entall | flertall | ||
---|---|---|---|
hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
selvforvoldt | selvforvoldt | selvforvoldte | selvforvoldte |
sjølforvoldt | sjølforvoldt | sjølforvoldte | sjølforvoldte |
entall | flertall | ||
---|---|---|---|
hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
selvforvoldt | selvforvoldt | selvforvoldte | selvforvoldte |
sjølforvoldt | sjølforvoldt | sjølforvoldte | sjølforvoldte |