bukett
substantiv hankjønn
Opphav
av fransk bouquet, av bois ‘skog’; opphavleg germanskTyding og bruk
- knippe med blomstrar
Døme
- ein bukett med blåveis
- del av grønsak som minner om ein bukett (1);jamfør brokkolibukett
- i overført tyding: samling
Døme
- ein bukett songar