Nynorskordboka
ør
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| ør | ørt | øre | øre |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| ørare | ørast | øraste |
Opphav
norrønt ǿrrTyding og bruk
- fortumla, svimmel, øren
Døme
- bli ør i hovudet av alt bråket
- galen, vitlaus
Døme
- han er reint ør etter henne