Nynorskordboka
vinde 2
vinda
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å vindaå vinde | vind | vatt | har vunde | vind!vitt! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| vunden + substantiv | vunde + substantiv | den/det vundne + substantiv | vundne + substantiv | vindande |
Opphav
norrønt vinda; samanheng med vende (3Tyding og bruk
- vikle tråd eller liknande rundt noko;
Døme
- vinde ein tråd om handa
- heise, fire eller slepe med vinde (1, 1)