Nynorskordboka
vendetta
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein vendetta | vendettaen | vendettaar | vendettaane |
| vendettaer | vendettaene | ||
Opphav
frå italiensk av; latin vindicta ‘hemn’Tyding og bruk
på Korsika og Sicilia i eldre tid: blodhemn