Nynorskordboka
braman, bramin
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein braman | bramanen | bramanar | bramanane |
| ein bramin | braminen | braminar | braminane |
Uttale
bramaˊn eller bramiˊnOpphav
frå sanskrit ‘prest’Tyding og bruk
medlem av den øvste indiske kasten