Nynorskordboka
snurt 2
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| snurt | snurt | snurte | snurte |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| snurtare | snurtast | snurtaste |
Opphav
samanheng med snerte (1Tyding og bruk
småfornærma;
Døme
- bli snurt;
- eg måtte smile av det snurte andletet