Nynorskordboka
skurk
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein skurk | skurken | skurkar | skurkane |
Opphav
frå lågtysk, opphavleg ‘utstøytt person’Tyding og bruk
vondsinna person;
Døme
- din skurk!
- spele skurken i ein film