Nynorskordboka
sigre
sigra
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å sigraå sigre | sigrar | sigra | har sigra | sigr!sigra!sigre! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| sigra + substantiv | sigra + substantiv | den/det sigra + substantiv | sigra + substantiv | sigrande |
Opphav
norrønt sigraTyding og bruk
- vere den sterkaste eller beste i ei tevling, ein krig, eit val eller liknande;
Døme
- dei sigra på slagmarka;
- ho sigra over motstandaren
- bli dominerande;ta overhand
Døme
- rettferda sigrar til slutt