Nynorskordboka
orator
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein orator | oratoren | oratorar | oratorane |
Uttale
oraˊtor, i fleirtal oraˊtorar eller oratoˊrarOpphav
frå latinTyding og bruk
veltalande person
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein orator | oratoren | oratorar | oratorane |