Nynorskordboka
oppklaring, oppklåring
substantiv hokjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ei oppklaring | oppklaringa | oppklaringar | oppklaringane |
| ei oppklåring | oppklåringa | oppklåringar | oppklåringane |
Tyding og bruk
- det å gjere noko klart;
Døme
- her trengst det ei kort oppklaring;
- vi reknar med at etterforskinga vil føre til oppklaring
- i militæret: rekognosering