Nynorskordboka
målretta, målrett
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| målrett | målrett | målrette | målrette |
| målretta | målretta | målretta | målretta |
Opphav
av mål (1Tyding og bruk
retta mot eit visst mål;
Døme
- gå med målretta steg;
- målretta tiltak