Nynorskordboka
kompis
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein kompis | kompisen | kompisar | kompisane |
Opphav
frå svensk; av kompanjongTyding og bruk
kamerat, ven
Døme
- vere i lag med gode kompisar
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein kompis | kompisen | kompisar | kompisane |