Nynorskordboka
karnapp
substantiv inkjekjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | 
| eit karnapp | karnappet | karnapp | karnappa | 
Opphav
gjennom lågtysk og truleg mellomalderlatin, frå gresk konopeion; jamfør kanapéTyding og bruk
utbygg med  vindauge på ein yttervegg