Nynorskordboka
glenne 2
glenna
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å glennaå glenne | glennarglenner | glente | har glent | glenn! |
glennar | glenna | har glenna | glenn!glenna!glenne! | |
glenner | glende | har glent | glenn! |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
glent + substantiv | glent + substantiv | den/det glente + substantiv | glente + substantiv | glennande |
glenna + substantiv | glenna + substantiv | den/det glenna + substantiv | glenna + substantiv | |
glend + substantiv | glent + substantiv | den/det glende + substantiv | glende + substantiv |
Tyding og bruk
lage eller ha glenne (I,1 eller 2);
opne seg
Døme
- det glenner i skogen, på himmelen