Nynorskordboka
forkvakle
forkvakla
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å forkvaklaå forkvakle | forkvaklar | forkvakla | har forkvakla | forkvakl!forkvakla!forkvakle! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| forkvakla + substantiv | forkvakla + substantiv | den/det forkvakla + substantiv | forkvakla + substantiv | forkvaklande |
Opphav
av tysk verquackeln; samanheng med kvakksalvarTyding og bruk
- brukt som adjektiv
- forkvakla språk