Nynorskordboka
forbanne
forbanna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å forbannaå forbanne | forbannarforbanner | forbante | har forbant | forbann! |
| forbannar | forbanna | har forbanna | forbann!forbanna!forbanne! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| forbant + substantiv | forbant + substantiv | den/det forbante + substantiv | forbante + substantiv | forbannande |
| forbanna + substantiv | forbanna + substantiv | den/det forbanna + substantiv | forbanna + substantiv | |
Opphav
frå lågtysk; av banneTyding og bruk
kjenne eller uttrykkje sterk misnøye eller avsky mot;
banne og sverje over
Døme
- forbanne fienden sin
Faste uttrykk
- forbanne seg påsverje på;
vere viss på