Nynorskordboka
stæsje
stæsja
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å stæsjaå stæsje | stæsjar | stæsja | har stæsja | stæsj!stæsja!stæsje! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| stæsja + substantiv | stæsja + substantiv | den/det stæsja + substantiv | stæsja + substantiv | stæsjande |
Opphav
av stæsjTyding og bruk
pynte eller leggje til ekstra utstyr;
Døme
- stæsje opp bilen for sal;
- alle hadde pynta og stæsja seg heilt likt