Nynorskordboka
mannsoppdekkje, mannsoppdekke
mannsoppdekkja, mannsoppdekka
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å mannsoppdekke | mannsoppdekker | mannsoppdekte | har mannsoppdekt | mannsoppdekk! |
å mannsoppdekkjaå mannsoppdekkje | mannsoppdekkjer |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
mannsoppdekt + substantiv | mannsoppdekt + substantiv | den/det mannsoppdekte + substantiv | mannsoppdekte + substantiv | mannsoppdekkande |
mannsoppdekkjande |
Tyding og bruk
i ballspel: dekkje ein motspelar med éin spelar gjennom heile kampen