Nynorskordboka
unnlate
unnlata
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å unnlataå unnlate | unnlet | unnlet | har unnlate | unnlat! |
| unnlèt | unnlét |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| unnlaten + substantiv | unnlate + substantiv | den/det unnlatne + substantiv | unnlatne + substantiv | unnlatande |
Opphav
omlaga av eldre dansk underlade; frå lågtysk unterlatenTyding og bruk
la vere
Døme
- unnlate å betale;
- han unnlét å svare på spørsmåla