Nynorskordboka
bønleg, bønnleg
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| bønleg | bønleg | bønlege | bønlege |
| bønnleg | bønnleg | bønnlege | bønnlege |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| bønlegare | bønlegast | bønlegaste |
| bønnlegare | bønnlegast | bønnlegaste |
Tyding og bruk
(audmjukt) bedande;
Døme
- eit bønleg blikk
- brukt som adverb
- spørje bønleg om hjelp;
- be bønleg