Bokmålsordboka
sjarmant
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| sjarmant | sjarmant | sjarmante | sjarmante |
Opphav
fra fransk charmantBetydning og bruk
inntakende, fortryllende;
strålende, festlig
Eksempel
- sjarmante mennesker