Bokmålsordboka
tokjønnet, tokjønna
adjektiv
| entall | flertall | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hunkjønn | intetkjønn | bestemt form | |
| tokjønna | tokjønna | tokjønna | tokjønna |
| tokjønnet | tokjønnet | tokjønnede | tokjønnede |
| tokjønnete | tokjønnete | ||
Betydning og bruk
om art eller individ: som har både han- og hunkjønnsorganer;