Avansert søk

8 treff

Bokmålsordboka 4 oppslagsord

tribun

substantiv hankjønn

Opphav

av latin tribunus, av tribus, betegnelse på et romersk administrativt distrikt som det i den eldste tiden fantes tre av; jamfør tri-

Betydning og bruk

i antikken: romersk embetsmann

tributt

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin, av tribuere ‘utdele, betale skatt’; beslektet med tribun

Betydning og bruk

  1. Eksempel
    • yte noen sin tributt
  2. om eldre forhold: avgift, skatt

tribunal

substantiv intetkjønn

Opphav

fra latin, av tribunus; jamfør tribun

Betydning og bruk

  1. om utenlandske forhold: domstol
  2. i det gamle Roma: plattform der høytstående embetsmenn og lignende presiderte

folketribun

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

valgt tillitsmann i Romerriket;
jamfør tribun

Nynorskordboka 4 oppslagsord

tribun

substantiv hankjønn

Opphav

av latin tribunus, av tribus, nemning på eit romersk administrativt distrikt som det i den eldste tida fanst tre av; jamfør tri-

Tyding og bruk

i antikken: romersk embetsmann

tributt

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin, av tribuere ‘dele ut, betale skatt’; samanheng med tribun

Tyding og bruk

  1. Døme
    • yte nokon sin tributt
  2. om eldre forhold: avgift, skatt

tribunal

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå latin, av tribunus; jamfør tribun

Tyding og bruk

  1. om utanlandske forhold: domstol
  2. i det gamle Roma: opphøgd plattform der høgtståande embetsmenn og liknande presiderte

folketribun

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vald tillitsmann i Romarriket;
jamfør tribun