Gå til hovedinnhold
Tilgjengelighet
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NB
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillinger
Kontakt oss
NB
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Enkelt søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøyde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjoner
konjunksjoner
subjunksjoner
interjeksjoner
Nullstill
Listevisning
Om avansert søk
2 treff
Nynorskordboka
2
oppslagsord
appellfrist
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
av
appell
Tyding og bruk
ankefrist
Artikkelside
appell
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Uttale
apelˊl
Opphav
frå
fransk
;
jamfør
appellere
Tyding og bruk
sterk oppmoding
;
kort
agitatorisk
tale
(
1
I
, 4)
Døme
politikaren heldt appell under demonstrasjonen
;
rette ein sterk appell til styresmaktene
evne til å appellere
;
kraft til å
påverke
Døme
ha stor appell
i
jus
:
anke
(
1
I
, 2)
;
i ord som
appellfrist
og
appellinstans
lett slag i golvet med foten i fekting, gymnastikk
eller
for å markere takta under marsjering
i
militærstell
: samlingssignal
;
samling
,
oppstilling
evne ein hund har til å
lystre
(
1
I)
Døme
hunden har god appell
Artikkelside