Avansert søk

5 treff

Bokmålsordboka 1 oppslagsord

plyndre

verb

Opphav

fra lavtysk; av plunder

Betydning og bruk

ta noe med makt;
Eksempel
  • fienden herjet og plyndret;
  • rev som plyndrer reir

Nynorskordboka 4 oppslagsord

plyndre

plyndra

verb

Opphav

frå lågtysk; av plunder

Tyding og bruk

ta noko med makt;
Døme
  • fienden herja og plyndra;
  • dyr som plyndrar reir

ikkje liggje att stein på stein

Tyding og bruk

vere eller bli heilt øydelagd;
Sjå: stein
Døme
  • dei plyndra staden til det ikkje låg att stein på stein

vandal

substantiv hankjønn

Opphav

latin fleirtal vandali

Tyding og bruk

  1. person som høyrde til eit opphavleg austgermansk folk som mellom anna plyndra Roma i år 455
  2. person som driv hærverk
    Døme
    • vandalar på ferde på tunnelbana

horde

substantiv hankjønn

Opphav

frå tysk; av tyrkisk ordu ‘hær’, frå tatarisk urdu ‘leir’

Tyding og bruk

Døme
  • ville hordar røva og plyndra;
  • hordar av ungdom gjekk amok i sentrum