Avansert søk

2 treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

provokatør

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. person som (medvite) handlar eller uttaler seg på ein slik måte at det provoserer andre
    Døme
    • kunstnaren er ein kjend provokatør
  2. person som oppmodar til ulovlege handlingar;
    Døme
    • politiet har arrestert ein provokatør
  3. person som er leigd for å skaffe fram påskot for å setje i verk straffetiltak eller liknande
    Døme
    • Gestapo nytta provokatørar

provo

substantiv hankjønn

Opphav

av nederlandsk provoceren ‘provosere’

Tyding og bruk

kortform av provokatør, særleg nytta om opprørsk ungdom i slutten av 1960-åra