Avansert søk

Ett treff

Nynorskordboka 75 oppslagsord

sinke 4

sinka

verb

Opphav

av sinke (2

Tyding og bruk

felle saman bord, plankar, stokkar og liknande i rett vinkel med sinkar
Døme
  • sinke saman hjørna på ei kasse

sentralvinkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vinkel med toppunktet i sentrum av ein sirkel, til skilnad frå periferivinkel

radialdekk

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

bildekk der kordtrådane går i rett vinkel på slitebana; jamfør diagonaldekk

periferivinkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vinkel med toppunkt på ein sirkelomkrins

parallakse

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk ‘avvik, endring’

Tyding og bruk

i astronomi: vinkel som siktelinja fram til eit punkt langt borte lagar med siktelinja frå ein annan stad til same punktet

nabovinkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

i matematikk: vinkel som har eitt bein sams med ein annan vinkel som han utgjer 180° saman med

gjæringsvinkel

substantiv hankjønn

Opphav

av gjære (2

Tyding og bruk

  1. vinkel (1) mellom to trestykke som er gjæra (2 saman
  2. verktøy til å måle opp vinkelen når ein gjærar

gjære 2

gjæra

verb

Opphav

av tysk gehren; samanheng med geir

Tyding og bruk

felle saman skråskorne trestykke til ein vinkel

diagonal 1

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom latin, frå gresk dia- og gonia ‘vinkel’; jamfør dia-

Tyding og bruk

rett linje som går frå eitt hjørne i ein mangekant til eit anna utan å falle saman med noka side

deklinasjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin; jamfør deklinere

Tyding og bruk

  1. bøying eller bøyingsklasse av substantiv, adjektiv, determinativ og pronomen;
    Døme
    • pugge deklinasjonar;
    • deklinasjon av pronomen
  2. i astronomi: vinkelavstand mellom himmelekvator og ein himmellekam, målt i grader
    Døme
    • sommarsolkverv er tidspunktet der sola når den største nordlege deklinasjonen
  3. vinkel mellom den sanne nordretninga og den retninga magnetnåla til eit kompass peikar;
    Døme
    • i Tromsø er den magnetiske deklinasjonen seks grader