Avansert søk

10 treff

Bokmålsordboka 5 oppslagsord

kosmonaut

substantiv hankjønn

Opphav

nydannelse fra russisk, av gresk kosmo- og nautes ‘sjømann’; jamfør kosmo-

Betydning og bruk

(russisk) romfarer;
mannskap på et romskip;
jamfør astronaut

romfarer

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

person som reiser med romfartøy ut i verdensrommet;

-naut

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom engelsk og fransk; fra gresk nautes ‘sjømann’

Betydning og bruk

suffiks i betegnelse på person som oppholder seg i hav eller himmelrom;

kosmo-

prefiks

Betydning og bruk

prefiks (1) som gjelder verdensrommet, kosmos;

astronaut

substantiv hankjønn

Uttale

astronauˊt

Opphav

fra engelsk; nydanning av gresk astro- og nautes ‘skipper’

Betydning og bruk

(amerikansk) romfarer;
mannskap på et romskip;
jamfør kosmonaut

Nynorskordboka 5 oppslagsord

kosmonaut

substantiv hankjønn

Opphav

nylaging frå russisk, av gresk kosmo- og nautes ‘sjømann’; jamfør kosmo-

Tyding og bruk

(russisk) romfarar;
mannskap på eit romskip;
jamfør astronaut

romfarar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som reiser med romfartøy ut i verdsrommet;

kosmo-

prefiks

Tyding og bruk

prefiks (1) som gjeld verdsrommet, kosmos;

-naut

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom engelsk og fransk; frå gresk nautes ‘sjømann’

Tyding og bruk

suffiks i nemning på person som oppheld seg i hav eller himmelrom;

astronaut

substantiv hankjønn

Uttale

astronauˊt

Opphav

frå engelsk; nylaging av gresk astro- og nautes ‘skipper’

Tyding og bruk

(amerikansk) romfarar;
mannskap på eit romskip;
jamfør kosmonaut