Avansert søk

4 treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

synkope

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk ‘samanslåing’, av syn- og kope ‘slag’; jamfør syn-

Tyding og bruk

  1. i musikk: samandraging av eit tungt og eit lett taktslag slik at vekta kjem til å liggje på det lette taktslaget
  2. i språkvitskap: det at ein lyd eller ei staving fell bort inne i eit ord, til dømes i uttala ‘universtet’ for ‘universitet’;
    jamfør apokope

vokalbortfall

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

bortfall av vokal i eit ord;
jamfør synkope (2)

synkopere

synkopera

verb

Tyding og bruk

  • brukt som adjektiv:
    • synkoperte jazzrytmar

apokope

substantiv hankjønn

Uttale

apokoˋpe eller  apoˊkope

Opphav

frå gresk ‘borthogging’

Tyding og bruk

i språkvitskap: bortfall av vokal (1 eller staving (1) i utlyd;
jamfør synkope
Døme
  • når ein seier ‘å kast’ framfor ‘å kaste’, er det apokope