Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

plyndre

plyndra

verb

Opphav

frå lågtysk; av plunder

Tyding og bruk

ta noko med makt;
Døme
  • fienden herja og plyndra;
  • dyr som plyndrar reir

horde

substantiv hankjønn

Opphav

frå tysk; av tyrkisk ordu ‘hær’, frå tatarisk urdu ‘leir’

Tyding og bruk

Døme
  • ville hordar røva og plyndra;
  • hordar av ungdom gjekk amok i sentrum

vandal

substantiv hankjønn

Opphav

latin fleirtal vandali

Tyding og bruk

  1. person som høyrde til eit opphavleg austgermansk folk som mellom anna plyndra Roma i år 455
  2. person som driv hærverk
    Døme
    • vandalar på ferde på tunnelbana