Avansert søk

3 treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

obstruksjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin; jamfør obstruere

Tyding og bruk

  1. i politikk: uthalingstaktikk der mindretalet med formelle råder (lange taler, endringsframlegg og liknande) prøver å hindre eit fleirtal i å gjere vedtak;
  2. i idrett: ureglementert hindring av ein motspelar

obstruktiv

adjektiv

Tyding og bruk

som gjeld eller framkallar obstruksjon (3)
Døme
  • obstruktiv lungeliding

obstruere

obstruera

verb

Opphav

frå latin ‘stable opp mot, sperre’

Tyding og bruk

forhale, hindre