Avansert søk

8 treff

Nynorskordboka 8 oppslagsord

klanglaus

adjektiv

Tyding og bruk

  1. Døme
    • ei klanglaus røyst
  2. om språklyd: ustemd (2)

tonlaus

adjektiv

Opphav

av tone (2

Tyding og bruk

Døme
  • røysta var trøytt og tonlaus

rasle

rasla

verb

Opphav

frå tysk, lydord

Tyding og bruk

  1. lage ein tørr, klanglaus lyd;
    Døme
    • det raslar i lauvet;
    • myntane rasla
  2. få noko til å gje frå seg ein tørr, låg lyd
    Døme
    • rasle med papir

Faste uttrykk

  • rasle med sabelen/sablane
    true med ufred
    • avisa raslar med sabelen;
    • presidenten raslar med sablane

hås

adjektiv

Opphav

norrønt háss

Tyding og bruk

uklar, klanglaus og kvesande i røysta
Døme
  • med hås røyst;
  • skrike seg hås;
  • han vart så hås av all skrikinga
  • brukt som adverb
    • rope håst

konsonant

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av consonare ‘klinge saman’

Tyding og bruk

språklyd som blir danna når luftstraumen i munnhola blir stoppa eller hindra;
til skilnad frå vokal (1
Døme
  • klanglaus konsonant;
  • vokalar og konsonantar

skrikke 1

skrikka

verb

Opphav

av skrike (2

Tyding og bruk

om fugl: skrika på ein klanglaus, einsformig måte;
Døme
  • skjora skrikka

skrasle, skratle

skrasla, skratla

verb

Opphav

truleg samanheng med skratte

Tyding og bruk

  1. gje ein klanglaus, tørr lyd;
    rasle, skrape
    Døme
    • skrasle med noko papir
  2. le høgt og ståkande;

skreppe 3

skreppa

verb

Opphav

truleg samanheng med norrønt skrapa ‘skravle’

Tyding og bruk

  1. skrike på ein klanglaus måte;
    Døme
    • endene skrepper
  2. rose på ein overdriven måte;
    Døme
    • dei skrepte av henne