Avansert søk

13 treff

Nynorskordboka 13 oppslagsord

sørpol

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør pol (1

Tyding og bruk

sørleg endepunkt for jordaksen

sjølvbetent

adjektiv

Tyding og bruk

som ein ordnar eller bruker sjølv;
som ikkje har tilsette som hjelper ein
Døme
  • eit sjølvbetent pol;
  • turisthyttene var sjølvbetente

polar

adjektiv

Opphav

av pol (1

Tyding og bruk

  1. som gjeld, høyrer til eller er særmerkt for polarstrøka
    Døme
    • skipet går i polare farvatn
  2. rakt motsett
    Døme
    • polare krefter

Faste uttrykk

  • polart lågtrykk
    lågtrykk danna nær iskanten i polområda, med lite omfang og svært sterk vind

magnetisk

adjektiv

Opphav

frå latin

Tyding og bruk

  1. som har magnetisme (1);
    som gjeld magnetar og magnetisme
    Døme
    • magnetisk jernmalm
  2. i overført tyding: dragande, uimotståeleg
    Døme
    • eit magnetisk blikk

Faste uttrykk

  • magnetisk felt
    område der magnetiske krefter verkar
  • magnetisk pol
    stad nær den geografiske sørpolen eller nordpolen der magnetfeltet går vinkelrett ned mot jordoverflata og ei kompassnål vil svinge fritt

magnetpol

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

polutsal

substantiv inkjekjønn

Opphav

av pol (2

Tyding og bruk

utsal (1) for vinmonopol

jordakse

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

tenkt akse frå pol til pol som jordkloten sviv kring

dipol

substantiv hankjønn

Uttale

dipoˊl eller  diˊpol

Opphav

av gresk di- og polos ‘spiss, akse’; jamfør di- (1 og pol (1

Tyding og bruk

  1. kombinasjon av ein positiv og ein negativ pol med like stor elektrisk ladning (i eit atom eller molekyl)

motpol

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. i fysikk: motsett pol (1, 2)
  2. i overført tyding: rak motsetning;
    jamfør pol (1, 4)
    Døme
    • vere motpolen til nokon;
    • partiet er ein tydeleg motpol til regjeringspartia

polsko

substantiv hankjønn

Opphav

av pol (1

Tyding og bruk

stykke av mjukt jern som blir sett på polane til ein elektromagnet for å gje magnetfeltet ei viss utforming