Nynorskordboka
korke
korka
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å korkaå korke | korkar | korka | har korka | kork!korka!korke! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| korka + substantiv | korka + substantiv | den/det korka + substantiv | korka + substantiv | korkande |
Tyding og bruk
- setje kork (1, 4) i
Døme
- korke ei flaske
- stoppe opp;
Døme
- korke alle utgangane
Faste uttrykk
- korke segstoppe heilt opp
- trafikken korkar seg