terrasse
substantiv hankjønn
Opphav
gjennom fransk, frå italiensk; av latin terra ‘jord’Tyding og bruk
- naturleg eller opparbeid trappetrinnsforma avsats i skrånande terreng
Døme
- vegen går gjennom terrassar med vinranker
- uteplass framfor ein innrykt (øvste) etasje i ein større bygning;jamfør terrassehus
Døme
- han sit på terrassen;
- sjå havet frå terrassen
- uteplass på flatt tak;jamfør takterrasse