Avansert søk

Ett treff

Nynorskordboka 1 oppslagsord

solegjengar

substantiv hankjønn

Opphav

av sole (1 og -gjengar

Tyding og bruk

pattedyr som stig på heile foten;
til skilnad frå tågjengar
Døme
  • bjørnen er solegjengar