Avansert søk

2 treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

walkietalkie

substantiv hankjønn

Uttale

våkitåˊki

Opphav

frå engelsk, av walk ‘gå’ og talk ‘snakke’

Tyding og bruk

liten, berbar radiotelefon med sendar og mottakar, brukt til trådlaus kommunikasjon over korte distansar
Døme
  • vaktene er utstyrte med walkietalkie;
  • få ei melding på walkietalkien

talkum

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom latin; av arabisk talq

Tyding og bruk

knust talk som mellom anna blir brukt til pudder