Avansert søk

3 treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

revolt

substantiv hankjønn

Opphav

fransk révolte, jamfør revoltere

Tyding og bruk

væpna reising eller motstand mot styresmaktene;

opprør

substantiv inkjekjønn

Opphav

av lågtysk rør; samanheng med røre (2

Tyding og bruk

  1. organisert motstand, ofte valdeleg, mot styresmaktene;
    Døme
    • folket gjorde opprør mot juntaen;
    • eit væpna opprør
  2. sterk protest mot autoritet eller norm
    Døme
    • eit opprør mot sedvanen;
    • tenåringen gjorde opprør mot dei strenge reglane heime
  3. sterk reaksjon eller sinnsrørsle;
    uro
    Døme
    • meldinga gjorde at ho kom i opprør;
    • salen var i opprør

oppstand

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

frå tysk; jamfør stand (1

Tyding og bruk

organisert opprør;
Døme
  • gjere oppstand mot koloniveldet