Avansert søk

15 treff

Nynorskordboka 15 oppslagsord

solo 1

substantiv hankjønn

Opphav

av solo (2

Tyding og bruk

  1. song eller spel framført av éi røyst eller eitt instrument
    Døme
    • syngje ein solo;
    • saksofonisten imponerte med strålande soloar
  2. (del av) musikkstykke for éi røyst eller eitt instrument
  3. dans som éin person utfører

solo 2

adverb

Opphav

frå italiensk; av latin solus ‘aleine’

Tyding og bruk

  1. i musikk, dans eller idrett: som utfører noko på eiga hand;
    aleine
    Døme
    • syngje solo;
    • danse solo;
    • ho spelar solo på saksofonen;
    • han løpte den siste kilometeren solo
  2. utan hjelp eller medverknad frå andre;
    aleine
    Døme
    • bli sitjande solo

trompetsolo

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

solo (1, 1) med trompet

solokarriere

substantiv hankjønn

Opphav

av solo (2

Tyding og bruk

karriere som soloartist

soloutspel

substantiv inkjekjønn

Opphav

av solo (2

Tyding og bruk

utspel (2) ein kjem med utan å rådføre seg med andre
Døme
  • soloutspel som vekte misnøye i partiet

soloartist

substantiv hankjønn

Opphav

av solo (2

Tyding og bruk

artist (1) som ikkje opptrer som medlem i ei gruppe

soloalbum

substantiv inkjekjønn

Opphav

av solo (2

Tyding og bruk

album (2) spela inn aleine (eller med akkompagnement) av ein musikar som elles syng eller spelar i ei gruppe

solospel

substantiv inkjekjønn

Opphav

av solo (2

Tyding og bruk

  1. i musikk eller ballspel: spel utført av éin person
    Døme
    • øve på solospel;
    • for mykje solospel øydelegg lagspelet
  2. i overført tyding: det at ein person i ei gruppe bryt ut og handlar på eiga hand
    Døme
    • partiet godtok ikkje noko solospel av representantane i denne saka

solosong

substantiv hankjønn

Opphav

av solo (2

Tyding og bruk

song av éin person
Døme
  • etter tala var det solosong

soloprestasjon

substantiv hankjønn

Opphav

av solo (2

Tyding og bruk

prestasjon gjord av éin person
Døme
  • målet kom etter ein soloprestasjon av den nye spelaren