Avansert søk

4 treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

innovasjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av innovare; jamfør innovere

Tyding og bruk

  1. det å skape eller ta i bruk noko nytt som endrar ein etablert metode eller oppfatning;
    verdiskapande fornying
    Døme
    • industriell innovasjon;
    • fremje innovasjon av miljøteknologi
  2. nyutvikla produkt, metode eller idé
    Døme
    • vitskaplege og tekniske innovasjonar;
    • innovasjonar i språket

disruptiv

adjektiv

Opphav

av engelsk disruption ‘forstyrring, omvelting’

Tyding og bruk

Døme
  • disruptiv innovasjon;
  • teknologien har ei disruptiv kraft i finansnæringa

voksterforhold

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. forhold for vokster;
  2. i overført tyding: moglegskap for utvikling
    Døme
    • gode voksterforhold for innovasjon

innovasjonsevne

substantiv hokjønn

Opphav

av innovasjon

Tyding og bruk

evne til å skape noko nytt som endrar ein etablert metode eller oppfatning