Avansert søk

7 treff

Nynorskordboka 7 oppslagsord

inkarnasjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå seinlatin incarnatio, av latin incarnare; jamfør inkarnere

Tyding og bruk

  1. lekamleggjering, personifisering av ein idé eller eigenskap
    Døme
    • han var sjølve inkarnasjonen av hat og djevelskap
  2. det at ein guddom viser seg i form av eit menneske eller eit dyr

lekamleggjering

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

personifikasjon

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør personifisere

Tyding og bruk

  1. Døme
    • han er personifikasjonen av den amerikanske draumen
  2. det å framstille noko livlaust eller abstrakt med menneskelege eigenskapar;
    Døme
    • ‘eit smilande landskap’ er ein personifikasjon

ikjøting

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

det å gje noko abstrakt eller immaterielt kroppsleg form;
jamfør kjøt (5)
Døme
  • han var som ei ikjøting av deira eigen lengsel

avatar

substantiv hankjønn

Uttale

avataˊr

Opphav

gjennom engelsk; frå sanskrit

Tyding og bruk

  1. inkarnasjon av eit guddommeleg vesen
  2. symbol eller figur som representerer ein brukar på internett, til dømes i dataspel

personifisering

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. Døme
    • han er sjølve personifiseringa av myten om kunstnarar
  2. det å gje noko livlaust eller abstrakt menneskelege eigenskapar;
    Døme
    • teksten inneheld ei personifisering av vinteren
  3. det å gjere noko personleg eller få det til å handle om enkeltpersonar
    Døme
    • vi ser ei personifisering av politikken

reinkarnasjon

substantiv hankjønn

Uttale

reˊ-inkarnasjon

Opphav

frå latin, av re-

Tyding og bruk

atterføding til eit nytt jordeliv;